❤️Elvira 1 år❤️

Today could have been the day,
That you blow out your candles,
Make a wish as you close your eyes.

Today could have been the day,
Everybody was laughing,
Instead I just sit here and cry,

Who would you be?
What would you look like,
When you looked at me for the very first time?
Today could have been the next day of the rest of your life.

Not a day goes by,
That I don't think of you,
I'm always asking why this crazy world had to lose,
Such a ray of light we never knew,
Gone too soon.

Grattis på 1 årsdagen min lilla ängel❤️

Mitt hjärta blöder av saknad efter dig.

5 december

Kommer ni ihåg de förfärliga snökaoset som va förra året? Den 5e december 2012? När hela stockholm stod still.

Det är en dag jag aldrig kommer glömma! 

Allt med den dagen sitter inprintat långt in i huvudet. Vad som hände och tom vad jag hade för kläder! En mysig tjock tunika ( lite jul känsla över den) där magen passade perfekt.

Den dagen när jag som då va höggravid skulle ut i kaoset, med min lillasyster vid min sida skulle ta mig till mvc.

Pulsade oss ner till centrum där allt stod still! Inga bussar eller tunnelbana gick och galet mycket folk som stod ute i kylan.

Men vi hade tur! Det kom en buss som egentligen skulle åka och lämna bussen för dagen men tog med sig en fullastad buss till högdalen. 

Så jag hann precis till min tid på mvc. 

Där så kollades mitt järn och socker värden, inga konstigheter.

Sf-måttet va uppe i ca 38 cm

Och mitt blodtryck, som hade legat på jämnt tryck hela graviditeten men nu sjukigt.

Sen fick jag lyssna på hjärtljuden. De hade alltid legat på 140-145 men nu sjunkigt till 130 nånting! 

Just då var det inget jag la mycket vikt på. 

Men i efterhand har man funderat på om det fanns någon form av tecken, tecken på vad som väntade bara 4 dagar senare.?!

Men det jag framför allt kommer att komma ihåg är den stunden jag fick höra Elviras hjärtslag för sista gången.

Det gjorde mig så lugn efter de vi fick veta på ultraljud nån dag tidigare. Hon va livligare än vanligt där inne, sparkade och hade sig och sparkade min barnmorska i händerna ett flertal gånger när hon va och kände på magen.❤️

Den dag, när snökaoset fick en hel stad att stå still, min lillasyster fick höra ditt fina hjärta slå för första gången och jag fick höra det för sista❤️

Min älskade lilla ängel❤️❤️

Elvira❤️

Min ängel, som vi saknar dig❤️ 

Mitt hjärta skriker efter din närhet.❤️

 

"An angel, in the book of life,
wrote down your babys birth.
And whispered when he closed
the book : to beautiful for earth."

Trött!

Så galet trött på skiten.! 

Hur roligt kan man ha.!!!

Jag jobbar kvällar och helger. 

Och nu för typ första gången när jag är ledig och karl inte har saker att göra tänka jag en dag där vi kanske kunde hitta på nånting, vad som helst när det är så bra väder!

Men då är det tydligen roligare att sitta hemma instängd i lägenheten och spela tvspel och dataspel om vart annat! 

Sen frågar man vissa personer om det finns möjlighet att köra mig fram och tillbaka till farsta, då jag enbart ska göra nånting som tar max 5 minuter. Då plånboken säger nej till att ladda åkkortet just nu.  Får man ett ja, men ett par timmar senate när klockan börjat rinna iväg är dom helt plötsligt jätte upptagna! 

Här ställer man upp på allt och alla men man får inget tillbaka!

Och alla man känner är upptagna på annat håll, så va fan har jag gjort idag!? 

Jo suttit hemma mellan 4 väggar och håller på att dö av uttråkning! 

Kanske ska skita helt i umgänge och jobba fredag lördag söndagsr restan av tiden framöver!

Blir väl att ta en långpromenad med den enda sociala som tyvärr är en hund! 

❤️10 månader❤️

Kan inte fatta att det har gått 10 månader. 

Igår var det hela 10 månader, 303 dagar sen jag låg på förlossningen med dig i min famn❤️

Jag saknar sig så❤️

Dag 2

Snart är det dags för andra arbetspasset på nya arbetsplatsen. 

Gårdagen bestod av många nya intryck. 

Men synd att det va så lugnt.

Den tidigare ägaren har haft stängt på tisdagar så igår va första tisdagen som vi hade öppet, så folk har nog inte hajjar läget och de va tomt på folk. 

Så fick chans att lära mig kassan( älskar den typen av kassasystem) och känna mig hemma i köket. Dock fick jag inte chans att laga mat.

Men idag hoppas jag på en lite mer folk och att det kommer in nån matbeställning så jag kan lära mig även hur det fungerar.! 

Men inte för många så det blir kaos i köket för mig. Vill kunna lära mig i en behaglig takt.! 

Gått och blivit med...

Eller ja man kanske kan säga att jag gått och blivit med 2 jobb! 

2 arbetsplatser räknas väl som 2 jobb!? 

Eller nu när jag tänker efter är det nog ett jobb med 2 arbetsplatser! 

Då jag har samma chef på båda!?

Skit samma!

Jag ska idag göra min första dag på nya platsen. 

Igår va jag sjukt taggad men idag vaknade jag med en nervös klump i magen.!

Även fast det är samma jobb jag ska göra är det massa nytt jag måste lära mig! Ny meny, nya priser och en helt annan kassa! 

Åh va nervös jag är!

Men bara ta sig i kragen och tänka på hur detta genererar mer timmar och mer stålars på kontot:) 

Tänk om

Hur hade livet sett ut om du fick stanna hos oss? 

Inte mycket sämre än vad det gör nu hoppas jag!

Allt hade nog varit så mycket bättre med dig vid min sida.

Efter den 11/12 har mitt liv gått utför! 

Inte en enda positiv stund på 10 månader!

Älskar att stå och titta på denna underbara bild, få minnas stunden jag höll dig och det ser ut som att du bara sover och ska vakna vilken minut som helst. 

Du ser så fridfull ut❤️

Skulle göra allt för att få hålla om dig igen.❤️

Mystorsdag

Har hoppat i min onepice och krypt ner i sängen med glass i handen, tända ljus och hela Sverige baka:) 

Brandvarnare

Hatar våran brandvarnare! 

Under snart 2 års tid har den gått mug på nerverna.!

Varje gång man lagar mat och det blir lite för varm ( villet händer varje gång då man har gasspis) börjar fanskapet tjuta så in i helvete! 

Men nu de senaste månaderna har den verkligen retat gallfeber på mig! 

Under sommaren har den gått igång bara av att de varit för varm i lägenheten! 

Och om jag står i hallen ( där fanskapet sitter) och fönar håret börjar den tjuta för att det blir för varmt! 

Och nu idag fick jag nog!!

Står i duchen och har badrumsdörren öppen så det inte blir som en bastu där inne! 

Ingången till badrummet är i hallen! Och branvarnaren sitter nästan precis ovanför badrumsdörren så mitt i duschandet börjar den jäveln tjuta! 

Så hoppar ut ur duschen dyblöt och med schampo i håret och tar de första jag hittar. Skurmoppen!! 

Och med ett jävla sving baserat på all ilska jag har över den slår jag till den så den flyger genom hela hallen och blir tyst!! 

Att en sån sak kan bli jävulens påhitt!

Vet att det är jävligt dumt men nu ligger den avstängd på hallbyrån!!

Ska ringa hyresvärden och be om en ny! 

Gör den där måste vara helt slut! 

Mässa

Fick ett mail för en liten stund sen. 

Om nånting jag sett fram emot så länge! 

Hade verkligen velat gå på underbara barn mässan.

Tyckte det var så trevligt förra året där och så fick man massa prover av massa saker till bebisen och gravida!

Hade sett fram emot de enda sen jag blev gravid igen. 

Men va fan ska jag dit och göra nu! 

Underbara barn mässan är nästa helg (4-6 oktober) på älvsjömässan! 

Bakning

Fick ett sug att baka nånting idag.

Så det blev en satts choklad muffins med chokladbitar i.

Blev dock inte lika bra som jag hoppats.

Trotts att man är kock är det ett helvete att laga nånting i en gammal jävla gasugn! 

All värme kommer underifrån så allt blir bränt i bitten och knappt klart på toppen. 

Eller så (mest i bakning) är det färdigt men inte fått färg så man inte tror de är klart och då låter man det stå nån minut till och så blir det jätte tort! 

Ingen cirkulerande värme för 5 öre.! 

Vill gärna bli av med fanskapet. 

Men för att lyckas med de måste man betala massa pengar för att dra el och sen köpa en ny gasspis med elugn! 

Vill ju ha kvar gasspisen så de är rena himmelriket att laga mat på! 

Eller så får vi flytta! 

Men jag känner mig inte färdig med bakningen! 

Skulle vilja göra småkakor.

Men va fan finns det för olika småkakor! 

Står helt still i huvudet på alla sorter!

Nån som vet en god liten kaka som ni kan rekomendera? 

Och nån dag skulle jag vilja prova mig på att göra macarons. Men de är väl omöjligt i min jävla ugn! 

En jävla fakking rubrik!

Nu va det längesem jag skrev.! 

Har helt glömt bort att skriva, och när jag väl kom på att uppdatera lite sköt jag upp på det och tänkte " jag gör det om en stund" och sen blev det aldrig av.!

Hur som helst, livet har varit en jävla hemsk berg och dalbana de senaste månaderna.! 

När vi kom hem från mini senestern hos min mamma mådde jag hur bra som helst och kände hur livet höll på att ta sig en vändning. Och jag va helt beredd på att ta vara på livets glada stunder. 

Och en månad efter vi kom hem hände det vi längtat efter under ca 6 månader. Ett posetivt graviditetstest och vi kände båda 2 hur vårat liv verkligeb va påväg till nånting mycket bättre. 

Veckan gick och de tog några dagar för mig att inse att de verkligen va sant och jag kände en sån glädje och kärlek. 

Men det va inte förrän den stund då vi bestämnde oss för att berätta för dom närmsta vänner och mina föräldrar som det verkligen blev verkligt för mig! 

Efter det blev allt bara värre!

Glädjen ersattes med ångest, oro, skuldkänslor ja allt på en gång.

Och dagarna med glädje blev färre och färre.

I flera veckors tid bestod dagarna av ångest och massa tårar innanför stängda dörrar, när jag va ensam hemma och vissa kvällar när Andreas somnat. Fick tillslut panik när jag ville men inte kunde känna glädje över de lilla liv som växte där inne! Och kunde därefter inte hålla allt för mig själv. Kunde sitta med mamma i telefonen och bara få gråta utan att säga nånting på flera minuter, även ha Andreas famn att krypa in i och få gråta.

Sen fick man dagarna att gå och en tid till en specialist barnmorska för att diskutera hur jag vill att graviditeten ska se ut! 

Och de skulle få bli min vändpunkt.

Att veta hur dom kommer hålla koll på detta barn och lugna mig på bästa sätt.

Vid den tiden skulle jag gå in i v11 och på besöket med spec bm skulle jag be om ett ultraljud så jag lugnade mig lite!

Men inget blev som planerat.

Fick en remiss till sös för ett nogrannare ultaljud med en bättre maskin 3 dagar senare!

Dom 3 längsta dagarna jag varit med om.! 

Och nu kom dagarna med tårar tillbaka och gick mellan hopp och förtvivlan.

Och äntligen va dagen här då vi skulle till sös.

Även där såg dom samma sak som på mvc. 

En tom hinnsäck!

Ett missed abortion även kallad uteblivet missfall.

Där det förmodligen skedde redan vid v4-6.

Det var som en käftsmäll. När jag precis börjat klättra mig upp till glädjen faller man ner igen.! 

Även fast man vet att missfall händer och det är faktiskt mer vanligt än vad man tror gör det så jävla ont!

Hade hellre sett att det hände tidigare än att gå i flera veckor och tro. Tro och hoppas på att denna gång får vi våran efterlängtade bebis. 

Hur ska man ens våga hoppas eller känna den glädje nästa gång? Kommer det bli en nästa gång?!

Kommer man våga eller hamnar man direkt i en graviditetsdepression? 

Hur ska jag hitta tillbaka till den lyckan jag kände till livet när jag kom hem från mamma? 

Norrland

Har verkligen haft dom 2 bästa veckorna på väldigt länge. 

Uppe i norrland mitt i ingenstans. 

Ingen mottagning på telefonen, ingen bil eller körkort så kunde inte ta mig nånstans utan fick bara vara. 

Och vi hade 5 dagar utan mamma då vi fick chansen att komma ännu närmaner mammas man M och jag fick lite mera tid att vara med lilla W. 

Vilket vi båda nog tyckte va super:)

Sen kom mamma hem och vi fick en underbar tid med henne också. 

De ha bjudits på en jädra massa skratt och lite tårar!

Men lika glad är jag för de.

Längtar redan tillbaka❤

Varför ska man bo så långt ifrån familjen?!:/

Change

Jag är inte samma person som jag va för 7 månader sen!

Föll ner i avgrunden, bort från jordens yta.

Och har under dessa månader med motgång efter motgång kämpat med all min kraft jag haft kvar att klättra upp och hitta min plata här i livet igen.

Men det är inte förrän nu. Snart 7 månader senare som jag har kraft till de avgörande valet vilken väg jag ska ta!

Den 2 vecker långa semester vi hade uppe i norr hos min mamma fick mig att koppla av och ha tid att hitta mig själv. 

Att hitta den jag vill vara!

Med en återfunnen själ, uppdaterad garderob, ny frisyr och nya mål är jag redo att ta nya steg i rätt riktning! 

Så länge jag har er i mitt liv klarar jag allt❤

Lycka❤

Igår blev jag så glad så jag började gråta när vi va hos våran lilla älskling.

Har gått och längtat efter denna dag sen i januari!

När dom "skottar" igen gravar blir det den fulaste bulle med jord överst. 

Och den har inte vetal sjunka ner, sist jag va där för ca 2 veckor sen va den fortfarande kvar. 

Jag som ville börja göra fint och planetra blommor och sånt hindrades av den jävla bullen. 

Och efter att ha pratat med skogskyrkogården fick vi svaret att det kan ta upp till ett år innan dom gör nånting åt bullen! 

Och efter de svaret har det fällts många tårar i förtvivlan för att inte kunna göra iordning hos vår ängel! 

Men nu när vi va där va bullen borta och dom hade sått gräs som började växa!

Helt överlycklig och lyckotårar rann ner för kinden! 

De är nog första gången på väldigt länge jag gråter av lycka.

Så nu ska det planeras hur det ska bli hos henne. Och försöka ordna det till veckan eller söndag. 

Eller söndag blir nog lite svårt. Då chansen är ganska stor att vi ligger bakis i sängen hela dagen då det vankas 30-års fest imorgon. 

Nån som har förslag på nåntinh fint vi kan ha hos våran ängel! 

Är även ute efter en fin men inte allt för dyr solcell lampa. 

Förslag på vart man kan få tag på en sådan tar jag gärna emot.

Nu ska jag njuta i solen på min balkong resten av dagen.:)

Countdown

Ja nu kan man börja kryssa dagar i kalendern. Biljetten är betald och klar och nu är det 13 dagar kvar sen är vi äntligen uppe hos min mamma och myser.

Som jag längtar❤ 

Äntligen får jag träffa mamma, alla syskon och brorsbarn. 

En välbehövlig mini semester. 

Bara få annat att tänka på i 2 veckor. 

Men känner min mamma så det kanske inte blir semester direkt, finns alltid nånting som ska göras, antingen i huset eller på tomten! 

Men de gör mig ingenting! 

Får jag definitivt annat att tänka på. Och inte gå runt och tänka och hoppas på att bli gravid. 

Ca ett år sen när vi va hos mamma hade Wilma dukat upp till middag vid hennes lekstuga❤

Längtar tills jag får rå om min lilla busunge Wilma❤

Haha hon är lätt mitt favorit syskon. 

❤

Svingande känslor!

Undrar va fan de är för hormonbomb min kropp har laddat upp med idag.! 

Vaknade upp och ingen ork till ett jävla skit! 

Känslor svingas mellan glad, ledsen och arg! 

Ringde till mamma och pratade lite och fick även prata med Wilma. Och när vi lagt på fick jag ångest och alla känslor på en och samma gång medan tårarna började rinna! 

Och några minuter senare ryter jag mot andreas för att han föreslåt att vi ska äta köttbullar och pasta, utan anledning egentligen! Känner mig ganska sugen på de idag! 

Och i nästa veva glad för att solen lyser och de är varmt!

Men sen när jag sitter ute på balkongen känner jag hur jag vill gråta utan att veta varför! 

Har även känt mig arg på människor för deras facebook uppdatering eller i värsta fall för att dom skrivit till mig i chatten! :S

Och nu sitter jag här och känner mig gråtfärdig utan anledning! 

Och trött, skulle jag lägga mig ner somnar jag nog på några sekunder!!

Den här dagen får gärna ta slut typ NU!!!

En dag med mitt ❤

Igår hade jag en heldag med mitt ❤.

Som hade tagit ledigt från jobbet!

Hade blivit lovad en shoppingrunda i farsta då jag " aldrig har nånting att ha på mig" 

Men som vanligt va det tydligen inte så roligt att följa med i alla affärer medan jag provar kläder! Så det blev inte så mycket köpt! En enormt skrikrosa tunika och ett par leggings! :)

Men sen va det Andreas tur! Slutade med en ny telefon. 

Och då tycker man ju kanske att jag skulle ha fått chansen att kanske hitta nånting annat än 2 plagg!

Men de kan jag åka själv och göra! Kanske blir lugnast så, då jag vet att det inte alls är mannens grej att följa med mig in i alla klädbutiker och agera väskhållare!

För snart kommer skatteåterbäringen;)

Men hittade även en sak jag letat efter så länge!

I den minsta butiken i hela farsta! En lite shabby chic butik där dom har massa saker jag ville ha!

Men mest av allt små söta bokstäver i shabby chic stil som va köpte till Elviras hylla! 

Va först inne på gallerix där dom hade små svarta bokstäver men de fattades bokstaven i. Och det är jag glad för nu då jag hittade dom vita! 

De va så underbart att få umgås med Andreas en hel dag utan att alla andra ringer och vill hitta på nånting!

De är nånting jag verkligen saknar❤

De va så länge sen vi hittade på nånting tillsammans bara vi!

Kommer inte ens ihåg när vi gjorde de senast! 

 

Bitterfitta!!!

Just idag känner jag mig så jävla bitter! 

Inte ledsen eller nått sånt. Eller ledsen är jag väl alltid, men ledsamheten håller sig i bakrunden! Och just idag mest bara bitter.

Hela min facebook är bombad med vänner och bekanta som kommer ut med sin graviditet med en bild på ultraljudsbilden, skriver att dom precis fött sitt lilla barn och en jävla bild eller dessa jävla foton och videos på sitt lilla barn när dom gör nånting "jättegulligt" 

Fan fan fan!

Jag vill också!

Jag vill också visa världen de finaste jag gjort med massa bilder och videos!

Och fira hennes födelsedag.

Varför får alla andra föda ett levande barn, ett barn som föds och har ett långt liv framför sig!

Medan mitt barn inte ens fick ta sitt första andetag och inte öppna sina ögon.

Elvira❤

Går inte en dag utan att jag tänker på dig❤

Roligt på andras bekostnad!

Ibland är det så mycket roligare på andras bekostnad. 

Och det är oftast Billy och Leffe som blir dom utsatta.

Lilla Melvin ville inte ha sin solhatt på sig så Billy och Leffe fick offra sig att låta dom bli dagens skratt:) 

Älskar dom 2 liven ❤

Sinnesro

Har haft några riktigt bra dagar!

Har spenderat några timmar nästan varje dag ute i skogen med hundarna och promenerat och kunnat släppa all stress och ångest kring Elvira och önskan om ett litet syskon!

Och kommer fortsätta med dessa rogivande promenader och få annat att tänka på. Sen är det bara typ 8 dagar kvar till karlns födelsedagsfest och det är mycket som ska planeras och inhandlas till dess! Så jag hoppas att det kommer få mig att slippa stressa för den där bullen!

Och en fördel är ju att man nog kommer tappa några kilo! Och komma i mina skinny jeans!

Och Må bra i kroppen och inte stressa kanske sätter fart på ugnen;)

Idag slog vi på stort och tog den längre slingan med skapligt mycket terräng på 1 mil.

Åh det är så himla underbart att gå i naturen och även dom små damp hundarna tycker det är mysigt! 

Och dom somnar direkt när vi kommer hem! 

Längtar redan efter morgondagens promenad! :)

5 månader

Nu är vi inne på den dagen!

Den dagen som för 1 år sen va den bästa i mitt liv! Den dag vi väntat på så länge. Ett + på graviditetstestet! 

Och nu blickar man tillbaka och längtar efter samma kännsla. 

Och idag är det 5 månader sen våran lilla älskling fick sina vingar och flög ifrån oss.

Det känns som en evighet!

5 månader av oavbruten saknad.

❤Älskar dig Elvira❤

Soool

Känns fett mongo bajs skit att jobba en fredag när det är detta väder!
Hade varit guld att vara ute och grilla och kanske dricka nånting gott till.
Men nej inte för min del! Det får jag överlämna till övriga Stockholm!
För jag ska vara nere i en bowlinghall som inte har ett enda fönster och ligger en trappa ner!!
Vilket kommer suga kuk rent ut sagt( ursäkta ordvalen) men av erfarenhet kommer det vara tomt då alla människor väljer att vara ute och förmodligen griööa!
Det är absolut INGET inneväder!

Och då kommer vi säkert stänga tidigare och det blir mindre timmar till mig!!

Fucking Maj!

Allt känns så jävla tomt!
Och vad jag än gör har jag tankarna på att det fattas någon! Min lilla ängel fattas.

Har varit med vänner och deras barn i parken och njutit i det härliga vädret med fika!
Och känner bara hur klumpen i halsen växer. Mitt barn fattas!
De gör så jävla ont i hela kroppen att se alla lyckliga familjer och inse hur ensam man är!
Och allt jag kan göra för att känna mig bättre är att åka till min dotters grav och tända ett ljus!

Och nu är det maj! Jävla skit månad!
Den 11e är det 5 månader Elvira föddes stilla och ett år sedan jag fick det lyckligaste beskedet i mitt liv, den dag jag tog ett positivt graviditetstest! Och självklart morsdag!

Och den nästan desperata känslan över att bli gravid igen vara växer och växer för varje dag!

Onsdag

Nu va det ju ett tag sen jag skrev här!
Har haft annat att tänka på och faktiskt glömt bort att skriva! Eller rättare sagt inte känt att jag haft lust att skriva!

Har faktiskt mått rätt så bra o det har jag mina underbara vänner att tacka!
Dom har fått mig att må bättre och de dagar som känt hopplösa har dom gett mig annat att tänka på och omedvetet hjälpt mig igenom dagen.
Och känner även att jag börjar få tillbaka maten! Alltså viljan, fantasin och orken att laga mat.!
Ända sen Elvira dog har allt med matlagning försvunnit!
Men nu märker jag att desto bättre jag mår desto mer blir jag sugen på att trolla lite i köket! :)

Men jag har en jobbig dag att gå till mötes inom kort!
Det som förra året va den lyckligaste dagen i mitt liv. Den dag som sitter inprintad i hjärnan!
Den 11 maj 2012 va den dagen jag fick ett positivt graviditetstest och var medveten om att jag väntade min älskade lilla Elvira!
Och även den dag min brorson kom till världen!
Känner hur jag fruktar den dagen!
Hur i helvete kommer jag må?

Sen är det typ ingen som vet, men denna månad har jag testat att ta ägglossningstest!
Mest för att kolla om jag överhuvudtaget har de då jag hört många berätta att dom inte har fått den förrän efter ett par månader efter deras förlossning!

Och den tanken som slog mig häromdagen va att om vi nu skulle bli gravid igen denna månad kommer det då nästan bli samma bf datum som vi hade med Elvira!
Vet inte riktigt hur jag ska tackla det, men det märks!

Genetik utredning!

Idag va då dagen vi varit på utredning angående ärftliga sjukdomar!

En lättnad då det inte va nånting ärftligt utan vi hade bara otur!
Chansen att man råkar ut för detta är enligt läkaren 2-3%

Men det som jag tog till mig mest av va när han sa att vi nu löper dubbelt så stor risk alltså 4-6% att nästa barn också får ett hjärtfel!

Och jag vet inte om han såg paniken i mina ögon eftersom han genast började förklara att jag skulle se det som att vi har 94-96% chans att det inte blir så!
Och Andreas tyckte det va jätte bra odds!
Men det ända jag kunde tänka på var att eftersom vi kunde ha sån otur med 2-3% så är ju chansen ännu större då den risken dubblas till nästa graviditet.

Fan varför va de inte tvärtom!
Jag tycker att vi borde ha en mindre risk eftersom vi redan råkat ut för de!

Kan inte sluta tänka på OM det skulle hända igen!
Va fan gör jag då!?

Tänk om det skulle gå åt pipan, då måste vi vänta till v.18-19 innan det går att se, kanske tom senare!
Då har man gått halva graviditeten!

Nu känns det bara hopplöst!

Nervös

Börjar bli rätt nervös för morgondagen.
Vi ska infinna oss på karolinska i Solna imorgon kl 14 för en utredning på oss två för eventuella ärftliga sjukdomar!
Dels för att veta om det va nånting ärftligt Elvira dog av och sen förebyggande för nästa barn!

Tänk om det är nånting fel på oss? Nånting vi har som tillsammans som orsakade det eller nått vi har i familjen som gör att de kan hända igen!

Usch om ni bara visste vilka tankar som snurrar i huvudet!

Men är så glad att Andreas med stor sannolikhet är ledig hela dagen imorgon! Så vi tillsammans kan förbereda oss och jag slipper gå runt hemma och oroa mig o stressa upp mig själv!

❤4 månader❤

Jag föreställer mig dig.

Hur skulle du sett ut?

Jag föreställer mig dig.

Vem skulle du ha blivit?

Jag föreställer mig dig

för det är allt jag får.

Jag får inte se dig,

får inte hålla dig igen.

Inte smeka din kind när du sover,

inte se dig göra bus.

Jag får inte se dig,

inte känna dig igen.

Inte tvätta dina skrubbsår

inte se dig växa upp

Jag får inte se dig,

inte lära dig om livet

Istället lär du mig så mycket

om livet och mig själv

Jag föreställer mig dig

för det är allt jag får

Jag föreställer mig dig

och jag känner dig i mig

Du finns där i mitt hjärta

i mitt blod och i min själ

Jag föreställer mig dig

och jag känner dig så väl

Planering

Sitter och planerar och filurar och kollar runt på nätet på en fortfarande hemlig sak!

Och känner hur det pirrar i magen och ett fett leende på läpparna!

De får mig att helt glömma det vi varit med om för en stund!

Nu har jag hittat mitt projekt jag sökt efter!
Som får mig att vara sysselsatt och tänka på bättre tider.❤

Allt jag behöver nu är ett okej från min kära karl!

Saknar❤

Jag saknar min familj så oerhört mycket!
De går inte en dag utan att jag tänker på dom!
De smärtar att inte kunna träffa dom när man vill!
Att inte kunna åka över och bara ta en fika och snacka skit eller ha möjlighet att få en kram när det är som värst!

Jag har släkt nära här i Stockholm också som pappa, farmor o farfar, moster och morfar.!
Men ingen som jag är så nära med som min mamma, bror och systrar!
Det känns hemskt att dom bor 60 mil bort!

Och tänker ofta på stunden då min 5 åriga lillasyster Wilma kände Elvira sparka!
Hennes min när hon fick en spark rakt i handflatan. Man kunde se hur förväntningen steg i hennes ögon och de va det ända hon pratade om i flera dagar efter!❤

Morgontrött

Ungefär så här känner man en dag som denna!!

Bra och inte så bra dagar!

De finns både bra och inte så bra dagar!
Har haft dom bra dagarna nu ett tag!
Och sakta men säkert känner jag hur de som känns "okej" övergår till ett break down!
Att dom saker runt omkring man trott varit okej att se o vara med om bara samlats i bakhuvudet som nån sorts fil man döpt till "bryta ihop för vid ett senare tillfälle"
Som att se gravida, alla barnvagnar som styrs av lyckliga föräldrar, höra små barn gråta, höra nån säga nånting som " mammas lilla älskling"
De man trodde skulle kännas bättre med tiden gör inte det än så länge!

Det som mest för mig in i ett break down är hur jag funderar på hur livet är nu i efterhand!
Hur allt verkar vara precis som förut, som om ingenting har hänt!
Som om jag slungats tillbaka ett år i tiden och graviditeten aldrig ägt rum!
Hur det känns som jag har förlorat ett år av mitt liv.
Ett år av längtan, förväntan och en enormt stor kärlek!
Men som nu ersatts med sorg, förtvivlan och saknad!

Denna helg kommer nog spenderas i sängen! Känner bara för att ligga där och låsa in mig!
Och vill nog smyga ner i förrådet och få kolla på alla hennes kläder och drömma mig bort lite❤

Fuerteventura

Ja man går hoppas att de är dit jag ska i slutet på april!

Har blivit nominerad av en vän och har chansen att vinna en plats på mix megapol tjejplan som åker till Fuerteventura på Kanarieöarna!
En hel vecka med sol, bad och träning!
Med Måns Zelmerlöw:)

De skulle vara nånting de!
Få komma iväg en vecka och må bra!

Vårt Förråd

Efter att Elvira dog har jag inte varit nere i vårt förråd även fast jag måste!
Eftersom vi ställt ner vaggan, skötbord och en kartong med hennes kläder!

De finns saker där nere som jag skulle behöva ha tag på men har inte velat gå ner dit!

Men nu idag snart 4 månader senare, letade Andreas efter lite saker och jag va helt säker på att dom va i förrådet och eftersom jag visste vart erbjöd jag mig att följa med ner och leta! Och tänkte inte alls på alla dom sakerna som står där!
Men blev påmind när Andreas kläcker ur sig " klarar du det då" och direkt kommer klumpen i magen!
Men tänkte att förr eller senare måste jag ta mig ner dit, så varför inte nu när Andreas ändå är me!

Tvekar en aning när Andreas går lite före för att låsa upp förrådsdörren men går dit ändå!
Och får den där jävla klumpen i halsen när jag ser vaggan ner monterad och de fina skötbordet med spets som va de första vi köpte som skulle vara till Elvira!

Och för att komma åt de han sökte blev han tvungen att lyfta ut några kartonger!
Och jag som har skrivit på alla vad de är i fanns det en som jag inte skrivit nånting på och öppnar kartongen för att kolla vad det är i!
Och de va ju så klart alla Elviras kläder!
Och jag kunde inte låta bli och bara stänga igen den igen utan står och kollar ner på allt! Dom söta små strumporna, tossarna jag fick av Kim bara några dagar innan Elvira dog, björnoverallen, mössorna och alla boddysar!
Och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna!
De gjorde så ont i mitt mamma hjärta att se alla kläder, nerpackade i en kartong!

Samtidigt som det gjorde så ont va det skönt att få kolla och ta på alla kläder och gråta lite❤

Nu kanske jag går ner dit enbart för att kolla på kläderna❤
Kanske hjälper i bearbetningen!

Måla måla

Fick min vilja igenom. Efter att ha skrivit ut i förra inlägget om hur jag ville göra om nånting hemma åkte vi dagen efter och köpte färg.
Så nu ska vardagsrummets väggar få sig ett lyft:)
3 av 4 väggar ska målas vita och den 4 ska få sig en snygg fondvägg med tapet!
Men va har inte införskaffat nån tapet än då vi är oeniga om valet av tapet!
Stod i går och kollade på massa olika tapeter och de jag ville ha ville absolut inte Andreas ha och vise verse!
Så vi börjar med att måla få tar vi tapeten om några dagar! Eftersom alla affärer har så konstiga öppettider nu under påsk!

Jag har målat en vägg än så länge, nu vöir det en paus e målandet då vi ska till svärmor på påsklunch!

En bra dag

Känner mig på bra humör idag.
De är märkligt vad solen kan göra!
Även i dom mörkaste stunder kan solen lysa upp ens tillvaro!
Kände mig så pass full av energi från solen så hade tänkt att dra en storstädning med bra musik i högtalarna men medan jag tog mig nånting att äta satte jag mig i soffan och sappade på tvn och fastnade vid filmen spanarna och efter jag ätit och gått ut med hundarna såg jag att spanarna 2 precis börjat! Och få kunde jag ju inte låta bli att inte titta på den!
Så har legat i soffan med solens varma strålar på mig! Men vad hände med städningen!?

Men nu är filmen slut så ska göra mig en kopp kaffe och sätta mig på ballen och ta en cigg med skön musik innan jag sätter igång att städa!
Så det för en gång skulle kan bli fint här hemma igen!
Har inte städat ordentligt sen innan vi förlorade Elvira! ( förutom när min mamma va här och gjorde det åt oss)
Så kan tänka mig att det är jävligt mycket damm på hyllorna och under byråerna och tv-bänken då vi bara strö dammsugit på synliga ytor den senaste tiden!

Tror nog att de är dags att köpa nya blommor också! Då dom flesta ser rätt döda ut!

Och har sen en tid tillbaka känt att jag vill göra nånting här hemma! Förnya nånstans, ta på mig ett projekt och va sysselsatt!
Men har inte riktigt kommit på vad än.
Förutom köket, men de blir inte än på ett tag!
Utan kanske tapetsera om i vardagsrummet, Göra i ordning min walk in closet! Har tom funderat på att ta bort badkaret(som jag egentligen vill ha kvar) och få lite större yta där inne och ha tvätt och tork. Ja de finns mycket jag skulle vilja göra!
Men inte riktigt har ekonomi för de just nu då Andreas födelsedags fest planeras och kommer kosta en del!
Så mitt får nog vänta till efter maj!

Nä nu kan jag inte sitta i soffan längre, de blir som inte så mycket gjort då!

Snart kommer Andreas hem och då blirr det ännu mindre gjort får jag en känsla av!

Ska bli så underbart att ha nån extra dag då han är ledig och vi kan få umgås på tu man hand!❤

Äntligen färdig

Tack Elviras farbror Isak som fixade en skylt som nu kan sitta på hennes kors❤

Måndag

Måndag och jag är nu människa igen! (Så gått det går)
Efter att ha drucket en oklar mängd alkohol med goa vänner i fredags tog det mig 2 dagar att må bra igen.! Och har nog aldrig mått så dåligt efter att ha druckit någonsin!
Låg i sängen nästan hela lördagen med feber, huvudvärk, ont i hela kroppen, feberfrossa!
Och igår hade jag huvudvärk och jävligt seg i kroppen.
Och de är inte så att jag kände mig ung! Är man snart 22 år ska de inte ta 2 dagar att bli av med bakiskänslan.
Helt sjukt!


Men idag i vanlig ordning va jag på samtal hos sjukhuskyrkan och gick prata av mig lite:)
Sen mötte jag upp Andreas som va ledig från jobbet idag så vi kunde spendera lite tid tillsammans. Och passade på att åka till stockholmshem och kollade in vad man kan göra med vårt gräsliga kök via dom.
Och nu vet jag precis hur jag skulle vilja ha det, men vi är fortfarande inte eniga om vilken färg på skåpluckorna! Men dom hade precis bytt leverantör och inte fått in alla grejer!
Sen är det ju inget vi ska bestämma nu i vilket fall! Då vi ska avvakta med att fixa köket! Vi vill först veta vad de skulle kosta!:)

Och sen tog vi oss äntligen tid till att åka och tända ljus hos Elvira, bara vi 2!❤

Och tog en mysig promenad i vår solen från skogskyrkogården till svedmyra, sen åkte vi hem och bara va!

Förutom en liten stund vid 18 tiden när vi va barnvakt åt Benjamin och Melvin så att Kim och Isak kunde åka och storhandla själva för en gångskull!

Har varit en väldigt bra dag med min älskade sambo❤

Att få veta Varför!

Idag har vi äntligen fått veta varför, varför vår lilla Elvira inte fick stanna!

De visade sig att min lilla ängel hade ett stort hjärtfel.
Den "blodåder" (eller va de heter)som pumpar in blod i hjärtat va för stor medan den som pumpar ut blodet va för liten sen hade hon även ett hål nånstans i hjärtat , som jag uppfattade det va de nån form av blåshål eller va läkaren nu sa att de heter!
Och även hennes matstrupe va för liten så hon kunde nästan inte svälja och därav hade jag för mycket fostervatten!

Och fick det förklarat att även om hon levt när hon föddes hade chansen varit väldigt liten att hon klarat av dom operationer som hon hade behövt genomgå!

Så nu väntar vi på en tid till karolinska i Solna där vi ska genom gå en utredning då det finns en liten chans att de kan hända igen!
För när det är något hjärtfel kan det bero på nånting ärftligt, eftersom Andreas pappa hade nästan samma hjärtfel!


Måste faktiskt säga, att få det beskedet va som att en sten lättade från hjärtat!
Nu behöver jag inte klandra mig själv!
Och det fanns faktiskt inget jag kunde göra annorlunda!
Nu när man vet varför kan vi nu börja bearbeta detta på ett annat sätt!

En del av mig kan känna att de som hända kanske va det bästa! Så slapp min älskling lida av operationerna och så kanske de inte hade hjälpt henne ändå!

Men samtidigt känns det som att vi ville ha chansen att kunna rädda vårt barn

Jag hoppas bara att hon låg tryggt i min mage i 8 månader och inte led av varje hjärtslag❤

Ångrar att jag åkte dit själv.
De va hemskt att få det beskedet alldeles själv.!
Det va svårt att hänga med i det läkaren sa samtidigt som jag satt och storgrät!
Och att behöva vara på samma ställe där alla lyckliga par kommer för att få se sin bebis.!
Och där mitt i bland alla par sitter jag helt förstörd och kämpar för att hålla tillbaka tårarna medan alla en efter en kolla på mig och sneglar på min mage för att kolla om jag har en gravidkula!!


Men sen va det ju de här med sjukskrivning som jag egentligen åkte dit för, de va inget snack om saken! Fick ett intyg om full sjukskrivning från 2/3 tills idag ( - 4 dagar som jag provat jobba) och Från imorgon är jag sjukskriven 50% i 4 veckor!
Nu hoppas jag bara att fsk inte är griniga!

Nu när allt börjar falla på plats och alla frågetecken börjar redas ut känns det som att det kommer gå lite lättare att hitta tillbaka till vardagen och hitta ett sett att leva med sorgen!

Återbesök!

Undrar faktiskt va jag fortfarande är vaken och har tv på när jag borde sova! Försöka iaf! Väckarklockan ringer 08.00 imorgon!

Men jag kommer nog inte kunna somna på ett bra tag hur mycket jag än försöker!
De är så mycket som snurrar i mitt huvud just nu!

Efter att ha försökt få tag på den person som sjukskrev mig förra gången ett bra tag(eftersom dom sa till mig förut att fsk vill att samma läkare förlänger sjukskrivningen) men inte lyckats pricka in den dagen hon jobbat eller så har dom sagt att hon ska ringa upp men de har hon inte gjort!
Så igår efter att ha blivit förbannad i telefonen fick jag en tid redan imorgon!

Känner att jag på nått sätt har blivit bortglömd, eftersom barnmorskan jag pratade med igår blev riktigt upprörd över att jag inte fått en tid till återbesök än.
Och sen de här med obduktionssvaren! Dom har varit färdiga sen 30/1 och vi har inte fått nån tid för att få veta!
Och de ska väl inte ta 2 månader för dom att ge ut en tid!?

Och nu ska jag på återbesök imorgon och framför allt prata om min sjukskrivning!
Och är sjukt nervös!
Tänk om dom inte tycker jag behöver de? Om dom inte tycker att jag mår tillräckligt dåligt för de?
Va gör jag då?
När jag inte klarar att jobba lika mycket som förut!

Och sen sa min mamma nånting till mig som jag inte alls tänkt på!
Tänk om jag får veta obduktionssvaren imorgon!
Jag som ska dit själv!

Jag och Andreas hade en diskussion om de idag!
Och vi va jävligt kluvna i de!
Tänk om vi inte får veta nånting imorgon!
Då har han förlorat 8 timmars arbete!
Eftersom han också är timanställd behövs alla timmar om dagen eftersom jag knappt jobbat nånting!
Men ändå ville han följa med om dom nu säger nånting om obduktionen!

Men i vår vanliga otur gör dom väl inte de!
Utan vi får väl vänta på ytligare en tid!

Men de skrämmer mig att kanske få veta de själv!
Alla frågor vi har och funderingar kommer inte jag komma ihåg just då!
Jag känner mig själv!
Och hur kommer jag må efteråt?
O ta mig hem själv?

Ja tankarna om morgondagen är många!

En tanke som snurrat i mitt huvud dom senaste dagarna är om dom försöker dölja nånting, att de nu kommit fram att dom gjorde ett misstag 6 dagar innan Elvira dog när dom såg för mycket fostervatten och ett eventuellt avvik på hennes magsäck men inte gjorde ett skit utan skickade hem mig !

Eller inte vet hur dom ska få fram att dom gjort ett misstag!

Varför ska de annars ta 2 månader?

Åh jag är så jävla nervös inför imorgon!

Men nu ska jag ladda kaffebryggaren, ta sista ciggen(hoppas jag) och sen lägga mig och spela candy crush tills jag blir nog trött och kan somna!

Skulle nog tippa på 4-5 timmars sömn inatt igen!!

Ännu en sömnlös natt?

Nu ligger jag här och låter mig själv försvinna in i tankarna!
Stirrar på bilden av Elvira vi har i sovrummet och drömmer mig bort med tårar som rinner!
Dessa månader som gått sen hon försvann spelas upp som en film i huvudet. Beskedet om att hon inte längre levde, födseln, första gången jag fick hålla min lilla tjej, hennes små händer och fötter, att jag inte fick se dina vackra små ögon, sista gången vi såg vårt lilla pyre, begravningen och allt där emellan!

Allt spelas upp på näthinnan så tydligt, som om det vore igår! Men ändå så länge sen!


Rev nog upp alla sår igår(lördag)!

Jag och Andreas mötte en vän som var barnvakt åt Elviras kusiner och bestämde för att följa med på en promenad!

Efter ett tag somnade lilla M på 10 månader i vagnen så jag och Andreas tog med honom på en sväng till affären!

Solen sken de va vårkänsla i luften och behagligt varmt!
Kände mig varm i kroppen av lycka och kärlek till Andreas!

Men att gå där i de fina vädret bredvid den jag älskar mest och inse att de fattas nånting!
De va inte vagnen vi köpt till Elvira!
De va inte vårt barn!
De va inte Elvira!

De skulle ju ha varit vi som va på promenad, som en lycklig liten familj på 3!

Tur att jag hade solglasögon som kunde dölja mina tårfyllda ögon!

Kommer man någonsin hitta tillbaka och möta den tid som är kvar av livet!
När det ända man egentligen vill är att få tillbaka de som gått förlorat!?

När ska denna extra energi ta slut?
Hur länge orkar kroppen?
När man varken sover eller äter!

Upp till bevis!

Nu är det upp till bevis hur jag hanterar stress på jobbet!
Vet inte vad jag tänkte på när jag sa ja till att jobba idag!
Jag är för snäll för mitt eget bästa!
De va ingen annan som kunde jobba idag så självklart kan jag ställa upp!
Men ångrar mig nu!
Kommer vara en för stressig timme under kvällen och jag vet inte hur jag ska hantera de!
Har legat vaken i natt för att komma på hur jag ska lägga upp allt så att jag inte ska stressa för mycket då jag är själv i köket och ska göra 100 saker samtidigt på väldigt kort tid!

Ångrar mig nu att jag tackade ja till jobb och nej till en träff med änglamammorna!

Fick även än liten chock när jag kollade mig i spegeln imorse!
Och såg knappt bilringen jag hade runt magen innan! Hur, vart och när försvann den så mycket!
Försökte hitta en bild på mig innan jag blev gravid för att jämföra men hittade ingen!!

Men de är iaf inte den spegelbilden jag är van att se!!

Lägger upp en bild och ni får ursäkta bristningarna! ;-)

Jag gör det för mig själv.

Har idag kommit fram till ett beslut!
Jag kommer ansöka om förlängd sjukskrivning! Men då blir det 50 eller 75% så jag ändå jobbar nån dag i veckan!
För efter att ha provat jobba några dagar nu inser jag att jag inte klarar av att jobba som jag gjorde förut än!
Känner själv att jag mår ännu sämre av att vara på jobbet! Allt blir för mycket och folk säger att de är bra att jobba så jag får annat att tänka på!
Men de stämmer ju inte för fem öre!
Inte för mig i alla fall!

Insåg detta igår när jag hade en jävligt tung dag på jobbet!

Allt började som vanligt och jag vägrar ta till mig att bli ledsen när man får medlidande blickar av folk eller kommentarer av folk som inget vet!
Men rätt som de va kommer de ett par men 2 tvillingtjejer på några månader!
Som jag har sett sen dom bara va nån vecka gamla!
Och pappan kommer fram till mig med en av tjejerna i famnen och ser jätteglad ut och frågar hur det går för mig med mitt barn!
Känner hur tårarna kämpar för att komma upp men jag kämpar ännu hårdare för att hålla dom borta! Och känner hur paniken stiger då jag inte ser nån utväg för att slingra mig ut den frågan så efter en minuts tystnad får jag fram ett kort svar om hur läget ligger till och får genast de obekväma medlidandet.

Och så självklart sätter dom sig så att jag ser dom vart jag än är! Så jag är i stort sätt tvingad att se dom så tjejerna!

Och när jag känner att jag inte längre kan hålla tillbaka tårarna och ställer mig längst in i köket där ingen ser mig och gråter blir det så klart kö i kassan och jag har ingen tid att stå kvar och få ur mig tårarna!

Och så kommer de se ut varje gång!
Jag kommer aldrig ha tid att få vara ledsen nån minut eller bara ta en paus att pusta ut!

De blir för mycket stress och kaos i mitt huvud för att de ska fungera!
Och fixar inte att ge ett fake smile när insidan bara vill skrika!

Jag gör det för min skull!
För att jag ska i min takt hitta tillbaka och inte bli tvingad!

13/3

Efter ett tag uppe på ytan har jag nu sjunkit ner till botten!
Och känner hur allt känns hopplöst! Ingenting har i livet har en mening längre!
För saknaden har tagit över min vardag!
Har inte lust med nånting. Varken träffa folk, åka och jobba eller ens kliva upp på morgonen!

Känner en klump i magen varje gång de pratas om mitt jobb eller när jag ska jobba!
Vill egentligen inte, känner mig ännu inte mentalt redo! Men folk runt om pushar på och tjatar med alla möjliga kommentarer om varför jag ska gå tillbaka till jobbet!
Och de har blivit som ett tvång!
Och jag gör det bara gör att Andreas inte ska behöva slita ut sig för att få ihop till en bra lön då vi båda är timanställda!


Och den konstanta längtan efter ett barn!
Ville bli gravid redan dagen efter Elvira föddes men då va det bara henne jag ville ha tillbaka. Ville ha Elvira i min mage igen och känna hennes dunder hårda sparkar som hon gav mig på kvällarna och den kittlande känsla när hon hade hicka!

Och känner att en ny graviditet är min högsta önskan!
Men kommer jag känna samma glädje för de barnet? Eller älska det lika mycket som jag älskar Elvira?
Allt med att bli gravid känns skrämmande!
Och så långt bort.

De tog oss 8 månader att bli gravid med Elvira och hur lång tid kommer det ta nu?
Känner mig så besviken när mensen kom för nån dag sen och att jag inte va gravid!
Hur många månader kommer jag bli besviken nu?
Och hur mycket kommer jag gräva ner mig i allt!?

Har gråtit i min ensamhet i 2 dagar nu!
Alla dom tårar jag staplat på hög inombords blev för mycket och måste komma ut!
Av saknad efter mitt barn och besvikelse över att inte vara gravid!
Och när vi igår såg att Elvira fått en liten änglakompis som vilar bredvid henne gör så ont!
Lider med de lilla barnets mamma och pappa❤

Livet är så orättvist!

Känner mig mentalt utmattad av alla tankar och funderingar, saknad och längtan och den brist på sömn som jag innerligt behöver!
Allt blir bara för mycket!
När man funderar på allt och samtidigt hitta tillbaka till jobbrutinerna, städa, tvätta, laga mat och allt som hör till.

Vill hitta nånting som kan få min hjärna att tänka på nånting annat en liten stund!